Vi har höstanemoner sen några år i en slänt på en av våra soligast bergssidor. Den har haft det tufft men har blommat så fint varje höst. För ett par år sen kom rödmyror och beslöt sig att börja bygga en stack i ena änden av den lilla rabatten. Vi ville absolut inte ha en stack där utan försökte bestämt och inte speciellt vänligt att övertyga myrorna att det inte var något bra ställe. De fortsatte ändå, så ihärdigt så jag tillslut tog till gift för att bli av med dem. Inte trevligt, jag är inte bekväm med det, men vi hade inget val.
Jag trodde att myrorna skulle tagit död på höstanemonen där de börjat bygga - men inte, tvärtom. Den plantan mådde mycket bättre än de andra. Oklart varför men myrorna luckrade väl jorden tänkte jag. Den lyckliga plantan som haft myrbesök fortsatte att vara starkare och överlevde även sommaren 2018 bättre än de övriga (ödet är ännu inte klart där, det blev ingen blomma på någon då vi inte klarade vattningen).
Idag i februari 2019 så beslöt jag mig att ta rötterna från den friska plantan. Jag grävde upp den och hittade friska rötter - och en massa svampmycel! Det var anemonens hemlighet. Myrorna måste ha tagit med sig mycelet ner i jorden. Jag vet att myror har svampodlingar under stackarna och kanske var det det som de påbörjat. Troligtvis band svampen fukt, kanske även näring, och plantan drog nytta av detta.
Jag plockade med mig mycelet till den nya växtplatsen på ett skuggigare läge i en större klippskreva där jag anlägger en rabatt med perenna kryddor och blommor. Vi får se om nåt kommer upp. Nästa gång rödmyror kommer på besök kanske vi går en annan väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar