Gör egen biokol i kaminen

Jag har läst på rejält om biokol. Vad är då det? Jo, vanlig kol som är krossad och har fått dra åt sig gödsel. Låter enkelt men den tillskrivs fantastiska egenskaper och jag är beredd att tro på detta. Gör en sökning på biokol, biochard eller terra preta så hittar du allt du behöver.

Kol tillverkas genom pyrolys vilket skapar gaser som förbränns i samband med processen. Detta skapar såklart värme som bör användas. Kol som säljs i butik är inte sällan tillverkad på ett sätt där värmen inte tas tillvara. Det finns flera anläggningar i Sverige där man använder värmen i samband med tillverkningen av kolen. Alternativet till detta är att själv tillverka kolen - men då måste det ske i en kamin eller panna. Då menar jag inte att man ska stänga lufttillförseln, det blir riktigt illa av flera orsaker. Gaser som inte är nyttiga skapas och förbränns inte, det sotar och energi får förlorad.

Genom att använda ett värmetåligt kärl med torra träbitar i som placeras i kaminen i slutet av eldningen så tas gaserna omhand samtidigt som du skapar en liten portion med kol.

Här får du prova dig fram. Jag kan säga vad som inte fungerar:

Färsk ved - tar för mycket energi, kärlet tar skada av den långa eldningen som krävs och jag tror att fukten som ska avgå kan påverka övrig förbränning negativt. Inte lika illa som att försöka elda med färsk ved men lite åt det hållet.

Färskt spån - torkas ut lättare och kolar snabbt men det blir så kompakt så spånet blir opåverkat en bit in från plåten i kärlet. Med nån sorts roterande kärl skulle det vara annorlunda.

Det som fungerar för mig i vår vattenmantlade kamin med en 4 liters kastrull är torra bitar, ofta spillvirke, kapade i bitar ca 3x3cm, 1,5x4cm, 1x6 cm eller liknande. Jag började med en tom och rengjord färgburk med hål i men den tålde inte riktigt behandlingen. Nu använder jag en uttjänt kastrull utan plastdetaljer och en ståltråd om säkrar att gaserna släpps ut samt att locket hålls på plats. Vi har en vattenmantlad kamin och jag lägger in kastrullen en bit in när sista ilägget brinner. Du måste göra några hål i kärlets ovansida så att gaserna kan smita ut.

När kolen är tillverkad, svalnat och krossats är det dags att ladda den med gödsel. Detta är viktigt! Om du inte gör detta så drar den åt sig all näring första säsongen du spridit den. Du kan även låta kolen dra i komposten men jag har valt en annan väg. Jag sparar urin och dränker kolen i detta tillsammans med vatten. Luktar människa till att börja med men kolens förmåga att dra till sig lukt är fantastisk. Efter nån halvtimme luktar det inte piss längre. Fräckt. Och för en samlare är detta rätt beroendeframkallande...

Nya odlingsbäddar, del 2

Bäddarna skruvade jag ihop. Först var det tänkt att använda standardlängd 5,40 men då det var slut på bygghandeln så blev det en skarvning. Då valde jag att göra bäddarna helt optimala i längd. Mycket jobb för 1,2 meter - helt virke är klart bättre. Ett alternativ är att låta det bli 6 st bäddar istället med en liten gång emellan. Jag har behandlat invändigt med främst linolja men även slattar av paraffinolja och rapsolja fick åka med. Värmde oljan rejält för att den ska tränga in.

Jag har aldrig brytt mig om att gräva bort gräs. Enklare och bättre är att täcka med en tidning och sen fortsätta med gödsel och jord. Denna gång blåste det lite när jag la ut tidningarna så för att de ska hållas på plats hade jag en skottkärra hästgödsel med mig hela tiden. Jag tar inte lösa sidor ut tidningarna utan ett rejält lager ska det vara. Det kväver gräset.

Då tidningarna står för kolet eller "brunt" i kompostsammanhang så la jag på lite extra kväve i form av hönsgödsel för att komplettera det ganska svaga hästgödslet. Detta gynnar växterna också längre fram såklart. Jag har även sparat aska från kaminen som jag strödde ut. Ju mer ingredienser ju bättre men grunden är hästgödsel. Regnet som kom strax efter gjorde extra nytta. 

Plommonträdet som kämpat i snart 8 år på grund och torr jord ska nu skämmas bort rejält. Det ska främst bli blommor och växter som gynnar trädet i den planteringen är planen. Mer hästgödsel ska på och sist ett tunt lager jord som jag skapar på ett annat ställa på tomten. 

Nya odlingsbäddar, del 1

Vi utökar varje år odlingarna. Eftersom sniglarna vissa år skapar enorma problem (dock ej torkans år 2018 såklart) så bygger jag bäddar där vi kan odla de känsligare grönsakerna. Målet är att ha ett sammanhängande odlingsområde längs tomtens norra gräns som sluttar mot öster. Vi har en spännande tomt med berg i dagen men även områden med djup jord.

Nu blir det äntligen bäddar i den övre delen av detta odlingsområde. Tre bäddar på 1,20x6 meter utökar möjligheterna att odla även om jorddjupet här bara är 35-45 cm. Sen är det ett tunt lager alv eller mo ner till berget. Intressant är att just här flödar vattnet - samtidigt som ytan alltid varit torr på detta område. Det här kan bli bra.

Mellan bäddarna mätte jag upp 40 cm som ska beströs med spån. Efter flera tidigare bäddar har jag kommit fram till att prova 45x145 mm regelvirke till sargerna. Det lär hålla evigheter när det är så tjockt och ger en höjd som håller tillräckligt med jord. Samtidigt går det att göra elstängsel vid behov och min största skottkärra tippas lätt över kanten utan att ta i som den gör på högre bäddar.

Mysteriet med höstanemonerna

Vi har höstanemoner sen några år i en slänt på en av våra soligast bergssidor. Den har haft det tufft men har blommat så fint varje höst. För ett par år sen kom rödmyror och beslöt sig att börja bygga en stack i ena änden av den lilla rabatten. Vi ville absolut inte ha en stack där utan försökte bestämt och inte speciellt vänligt att övertyga myrorna att det inte var något bra ställe. De fortsatte ändå, så ihärdigt så jag tillslut tog till gift för att bli av med dem. Inte trevligt, jag är inte bekväm med det, men vi hade inget val.

Jag trodde att myrorna skulle tagit död på höstanemonen där de börjat bygga - men inte, tvärtom. Den plantan mådde mycket bättre än de andra. Oklart varför men myrorna luckrade väl jorden tänkte jag. Den lyckliga plantan som haft myrbesök fortsatte att vara starkare och överlevde även sommaren 2018 bättre än de övriga (ödet är ännu inte klart där, det blev ingen blomma på någon då vi inte klarade vattningen).

Idag i februari 2019 så beslöt jag mig att ta rötterna från den friska plantan. Jag grävde upp den och hittade friska rötter - och en massa svampmycel! Det var anemonens hemlighet. Myrorna måste ha tagit med sig mycelet ner i jorden. Jag vet att myror har svampodlingar under stackarna och kanske var det det som de påbörjat. Troligtvis band svampen fukt, kanske även näring, och plantan drog nytta av detta.

Jag plockade med mig mycelet till den nya växtplatsen på ett skuggigare läge i en större klippskreva där jag anlägger en rabatt med perenna kryddor och blommor. Vi får se om nåt kommer upp. Nästa gång rödmyror kommer på besök kanske vi går en annan väg.

Gojiplantorna

Redan torktåliga och med bra växtkraft. Gojibären har nu blivit små buskar i sina krukor. Det känns inte längre omöjligt att jag kan lyckas få bär redan i höst. De fick första gödningen utan omskolning för nån vecka sen, Algomin två korn var. Ska komplettera med flytande gödsel.

Chili Hot Tomato omplanterad

Hot Tomato har verkligen en annan kalender än annan chili. Grodde på två dagar och bör omskolas efter ett par veckor. Nu blev det senare än så med lite näringsbrist som följd men det ska inte vara några problem.

Sått goji från torkade bär

Nu i början på februari är det hög tid att så goji för att kunna plantera ut början till små buskar i maj. Efter två veckor i kylskåp så la jag de torkade bären i vatten ett dygn. Bären är köpta för att ätas, torkade bär som kom i en påse av papp. Massor av frön i varje bär och jag satte ett bär i varje kruka. Drog isär det enkelt då de blev rätt upplösta i vattenbadet.

Planen är att prova goji (eller bocktörne som är det svenska namnet) på ett riktigt torrt och soligt ställe på vår kulle. Det ska bli spännande att se om det kommer upp nåt.